mktmoget

Nu är dagen här och snart kommer stunden jag så länge väntat på. Det känns i luften att det är dags att ta steget, steget ut i det okända. Jag ser Filip stå där ibland alla människor och det känns som om han kallar på mig. Han kallar på mig med blicken, den nakna blicken fylld av sanning. Allt runt omkring mig tycks ha stannat, musiken har tystnat och de dansande paren försvunnit. Eller, det har de ju? Men var har de tagit vägen? Jag letar efter hans blick igen, jag får den. Det får mig att äntligen våga ta det steget. OBS! Jag tar steget. Jag vågar ta steget. Jag tog steget. Jag har tagit steget nu. "Sho, vad händer?" hans röst får mig att tappa andan. "Nä, inget" svarar jag och slänger med mitt nytvättade hår på dansgolvet. "Schwartzkopf?" frågar han. "Proffesional haircare. For you..." Vårt samförstånd är perfekt, precis som jag föreställt mig. Han tar mig i handen och leder mig mot en dunge. Jag försöker prata men han tystar ner mig. "Tyst slyna" säger han som för att förbereda mig på vad jag har att vänta. Medan vi går hör jag ett klappande ljud som växer sig starkare. Plötsligt är jag omgiven av familj och vänner. "Där är slynan" säger min kära far. Innan jag vet ordet av så har han knuffat ner mig på marken. Min syster kommer och spottar på mig och säger "Du trodde minsann att det skulle bli något mellan dig och den där gamla räven. Men det kan du fetglömma". Inom mig upprepas gång på gång "ju mer de spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma" (obs! kAPTeN RÖD). Nu går en större grupp med familj och vänner fram och fullkomligt dränker mig i sitt drypande saliv, de är som hundar! "Varför gör ni såhär mot mig?" frågar jag. Min farbror Johannes stiger fram. "Vi gör det för att motverka vidare incest i familjen. Du och Filip är kusiner, ditt slusk". OBS! Detta har inte hänt, men det kunde gjort.