OBS! fobi
Hej kära blogg. Idag tänker jag ta upp ett ämne som kan vara ganska känsligt, fobi. Roligt ord de där, fobi. Ett så kort ord med konstiga bokstäver i, stackars de som ska lära sig svenska. Ja, tillbaka till fobier, min fobi är fjärilar. Ni skrattar säkert nu men gör inte det. Jag är inte rädd för fjärilar utan aneldning.. så är det alltid med fobier, det finns en historia bakom varje fobi. Ganska spännande ändå. Jag ska dra min historia nu så lyssna (läs) noga.
Det var en varm och fin sommardag och jag lekte med min kära vän Sandra. Vi var utomhus såklart eftersom vi växte upp på 1900-talet, då var alla barn ute! (diss till dagens barn). Vi bestämde oss för att fånga jäääättemånga fjärilar och det gjorde vi med. Vi fångade citronfjärilar och vita fjärliar och bruna fjärilar och alla färger som finns. Sen släppte vi in alla i en hästtransport. Ja, detta kanske inte låter så farligt, men sen fick den genialiska ideen att vi skulle gå IN i TRANSPORTEN och LEKA med alla de små gossiga (o)djuren. Sagt och gjort. Detta var en hemsk och bisarr upplevelse då de uthungrade fjärilarna i den stekheta transporten säkert trodde att det vankades mat. De kom med sina förkastliga snablar och totalt belamrade oss. Jag kommer aldrig glömma den vilda blicken i deras muterade ögon, f-ö-r-k-a-s-t-l-i-g-t. Detta var inte urkul.
