OBS! jag har alltid varit ond
Alla har vi varit små, även de bästa. Jag var ett förkastligt barn. Jag var högljudd, pojkflicka och en riktigt liten chef. Mina föräldrar måste ha känt avsmak när de såg mig. En flicka som inte ville leka med dockor utan endast dinosaurier och kaniner. "Demon child" är alltså inte ett tomt uttryck. När vi lekte roll-lekar (OBServera särskrivingen) som små var jag alltid den onda. Den ensamma onda som bodde i ett stort slott och alla var livrädda för mig. Jag dödade mina vänner (OBS! I leken) och de jag inte gjorde mig av med de värvade jag till min onda armé. Jag vann alltid eftersom jag verkligen inte kunde stå ut med att förlora. Redan då var jag en dålig förlorare och mina syskon kan inte ha haft det lätt. Föds man som en dålig förlorare så är man dömd att vara det för alltid. Dock vann jag aldrig genom fusk som dagens barn har en tendens att göra.
Med dessa rader vill jag säga att onda barn brukar ha en ljus framtid, se bara på mig.
